ångest med stort å

Dom senaste dagarna har i stort sett varit - ångest. Jag har haft konstant ångest, varit supertrött, ofokuserad och allmänt lost in space. Men idag gick det bättre på jobbet och jag tror att en del börjar släppa nu. Det har varit så sjukt mycket information dessa 2 veckor så det är inte konstigt att jag blir lite knäpp och hjärnan hänger upp sig, eller?
Min vanliga försvarsmekanism när jag får ångest och känner mig otillräcklig är att jag skiter i alltihop. Sjukanmäler mig, kommer med ursäkter, i värsta fall säger upp mig från jobbet (har hänt 1 gång) och det är enbart på grund av min ångest. Jag satt och skrev ner på ett a4 igår VAD det är som skrämmer mig och gör mig ängslig - för i grund och botten är ångest inget annat än en rädsla som behöver övervinnas. Och jag ska vinna över min ångest. 
Jag ska inte låta den styra och ställa över mitt liv, jag har också rätt till ett värdigt liv där jag inte behöver isolera mig eller bli utpumpad efter att ha haft en vän på besök. 
För i nuläget orkar jag inte. Jag orkar inte träffa NÅGON. Jag jobbar, sen åker jag direkt hem och njuter av lugnet, ingen att fejka något för eller fejkskratta åt. Jag är sånhär. Jag klarar inte av sociala sammanhang och folk skrämmer mig, jag är så rädd för människor och så beroende av vad folk tycker om mig. Det är en sjukdom som är så äckligt vidrig på alla sätt.
Och dom som inte haft depression eller ångest kan omöjligt sätta sig in i min situation. Idag, och föregående dagar har varit skitjobbiga. Verkligen. Och mitt sätt att bearbeta allting är att skriva ner det, för det är bara då det lämnar mitt huvud och det är då jag kan koppla av. Skriva har alltid varit mitt sätt att deala med olika händelser i mitt liv. 
 
ta hand om varandra ♥♥♥
Vardag | |
Upp