hemlängtan, vrida tillbaka klockan
Sitter här i mörkret med tända ljus, musiken är på och redigerar bloggisen lite. Blev snabbmat till middag idag, haha usch det blir alltför ofta nuförtiden. Igår gjorde jag dock en riktigt god fiskrätt med ris som jag glaserat i olivolja med persilja och vitlök - riktigt gott!
Jobbade lite idag, annars har jag bara varit som en zombie. Riktigt trött och slö. Vi har ändå haft väldigt härligt höstväder här i Göteborg men trots det så kommer den här hösttröttheten och lägger som ett lock över en känner jag!
Så mitt upp i allt detta har jag en riktigt hemlängtan.. inte efter just min gamla ö jag är uppväxt på och så utan mer närheten till skogen, inte en människa i åsyn och närheten till familj och så vidare. Saknar mina vänner som jag tyvärr träffar aaalldeles för sällan.. stor skam verkligen. När jag bodde hemma så gjorde jag i princip ingenting, gick bara massa promenader och hade det så skönt. Inte för att jag inte trivs med min tillvaro nu, jag älskar mitt liv men jag saknar sensommaren/början på hösten förra året. Då var jag i perfekt balans samtidigt som jag inte visste någonting om någonting. Hade precis stjälpts omkull men lärt mig stå på egna ben och jag inte låta bli att undra hur mitt liv skulle sett ut idag om jag inte valt som jag gjorde. Är det mänskligt att tänka så? Är jag en hemsk människa?
Blir så nyfiken men precis när jag tänker att livet bara börjat och jag kan göra vad jag vill så slås jag av verkligheten och bara - jag är låst här. Jag kan inte bara vända upp och ner på allting och börja om. Feg - kanske. Jag har ju den fenomenala förmågan att överanalysera precis allting och tänka en gång för mycket.
Ibland är det bara skönt att reflektera över sin situation och se hur allting är, kan man göra nåt annorlunda för att trivas mer med sig själv och sitt liv? Det är så svårt att leva, ändå finns det ingenting jag älskar mer än just - livet.
