hon, den där
Jag har inte många vänner, jag har aldrig, enligt mig själv, behövt ha många vänner då jag trivs helt perfekt i mitt egna sällskap.
Dom kommer, och dom går, man växer ifrån några och några andra flyter liksom bara bort. Med tiden.
Men det finns en tjej, som är så otroligt fantastisk, ja det är bara så jag kan beskriva henne. Klyschigt och ooriginellt. Hon har en sån glöd, hon är så himla klok, hon har en obeskrivbar känsla för andra människor. Hon ser, och hon agerar. Det är det jag älskar mest hos henne. Hur hon, trots sina egna svårigheter eller dalar upp & ner, kan förmå sig att hjälpa en annan människa upp ur skiten, blåsa glädje och energi i en så ömmande och sårad själ. Jag kommer aldrig förstå hur hon lyckas, men jag vet att efter 15 års vänskap finns det ingenting som kommer få mig att glömma henne. Hon har en speciell plats i mitt lilla hjärta, och kommer alltid att ha det.
Tack, för att du är du, och för allt du gjort för mig. Jag hoppas att jag någon gång kan åtgälda allt det. Men tills dess får ett "jag älskar dig" fylla det tomrummet. Var du, var den fantastiska matte du är till dina ljuveler, världen ligger vid dina fötter och du är påväg mot oändligheten, min kära.
Puss.