som tonårs barn på hemväg efter gårdagens debut
Jo, jag och Angelica kan ibland sakna att vara 14 år, inte fatta nånting och bara leva i sin egna jävla lilla bubbla. Utan problem, utan att slänga en tanke åt framtiden, bara oroa sig över att man kanske inte kommer att bli en framgångsrik musiker i L.A eller wherever. Eller att man mest troligt INTE kommer bli tillsammans med Bill Kaulitz, eller nån av killarna i CRASHDÏET.
Därför är det så jävla kul att titta tillbaka på sånthär:
svart.svart.svart. deprimerad. revolt.
jag vart så fruktansvärt ball när jag var liten (snälla förstå ironin i detta) det treradiga nitbältet var min bästa vän när jag var 14 år. och guns n roses tishan följde mig vart jag än vände mig.
som sagt, the Tee med stort t.
det blev jävligt mycket cambilder, och mitt turkosa nagellack <3 hahah. ung&dum.
nitarmbandet fick jag i 15 års present av Angelica, från SHOCK är det. Den förbjudna affären vid kompassen, som man bara fick titta in i i smyg. Så jävla faschinerad av alla punkare som kom in där med tuppkammar, kedjor och platå skor.
påväg till Angelica 2010, liten och söt.
proffs hårspray var min gud, kinda. Färgade håret extremt rött (som tyvärr inte syns på bilden) tupperades och sprayades till döds. Vardag för 14 åriga Agnes.
ständigt återkommande guns n roses. Och det turkosa nagellacket.
miserabel tjej.
ni fattar inte vad jag saknar mina kawasakii skor, fan dom bästa pjucken jag haft! Införskaffa svarta sånna snart tror jag.
Gick väldigt ofta med knästrumpor och tunna tights under, tillsammans med en oversizad stickad tröja. Ljuva nian, detta var under våran temavecka som gick under namnet "sex och kärlek"
Därav min helsvarta klädsel.
detta är i februari 2010, när den gråa tröjan (fortfarande min favorittröja) var förstor och jag satte i en turkos löshårsslinga. Jävlar vad nära det var att den blev permanent.