pengar är allt och ingenting
Ikväll fick jag ett sånt 'ryck' som jag kan få ibland när det blir för mycket i huvudet på mig. Det innebär att jag ska lösa allting med jobb och pengar på en kväll, och jag ser bara problemen och inte att det faktiskt kan lösa sig på något vänster, att man får hjälpas åt när man väljer att flytta ihop.
Vi är ett väldigt starkt par, jag och min kille. Vi har gått igenom mängder tillsammans och även om det inte hållt hela vägen så står vi här nu och det är jag stolt över. Finns inget jag skulle gjort annorlunda.
Men detta med pengar och att vara ung student, utan slutbetyg och arbetslös: det är sjukt jävla tufft. Man har lägst prioritet, och ALLA utbildningar jag funderat på att gå kräver start året man fyller 20. Känns som om jag bara kan luta mig tillbaka och ge upp.
Om jag hade haft mer inflytande i dagsläget, så hade jag skrivit en lång krönika om hur det faktiskt är att vara student i dagsläget.
Allt jag vet nu, är att jag är fett avis på alla ICA-medarbetare, eller butiksmedarbetare överhuvudtaget.